Publicerad i nummer 2/2015
Läkemedelsbiverkningar

Anmälningar om misstänkt läkemedelsbiverkning 2014

Mängden och typen av biverkningar som anmäldes till Fimea under 2014 påminde mycket om tidigare år. Andelen anmälningar inlämnade av konsumenter ökade något. Övervägandet av balansen mellan fördelar och nackdelar på individnivå hör till vårdrelationen mellan patienten och läkaren medan det är Fimeas uppgift att övervaka läkemedlens säkerhet på befolkningsnivå.

När en läkemedelsbehandling inleds är det alltid nödvändigt att överväga både den nytta som patienten förväntas få och eventuella biverkningar. Bedömningen görs av läkaren tillsammans med patienten. Beträffande egenvårdsläkemedel bedömer patienten själv förhållandet mellan fördelar och nackdelar med hjälp av apotekets rådgivning.

Fimea är tillstånds- och övervakningsmyndighet för läkemedel, blod- och vävnadspreparat och för aktörer inom läkemedelsbranschen. Fimea fungerar även som en del av myndighetsnätverket för läkemedelsövervakning i Europa. Fimea har skyldighet att upprätthålla ett system för insamling av information om biverkningar orsakade av läkemedel.

I biverkningsregistret sparas alla biverkningar som misstänks eller konstaterats vara orsakade av ett läkemedel och som anmälts till Fimea. Fimea skickar information om varje biverkningsanmälning till innehavaren av försäljningstillståndet för läkemedlet och till Världshälsoorganisationens (World Health Organization, WHO) biverkningsregister. Fimea meddelar även Europeiska läkemedelsmyndigheten (European Medicines Agency, EMA) om allvarliga biverkningar.

Det är frivilligt att göra en anmälan om biverkningar och en anmälan ersätter inte en utvärdering av det eventuella behovet av behandling och medicinering som ska göras med den egna vårdande parten. Anmälningssystemet är inte heller anslutet till eventuella förfaranden för behandling och ersättning av läkemedels- eller patientskada.

Syftet med systemet för anmälan av biverkningar är att upptäcka signaler, det vill säga tecken på eventuella nya biverkningar som inte har upptäckts i forskningsskedet. Eftersom anmälningsförfarandet grundar sig på frivillighet och riktar sig i första hand till nya biverkningar ger det inte en riktig bild av förekomsten av biverkningen. Det är möjligt att försöka utreda förekomsten närmare till exempel genom kliniska läkemedelsundersökningar eller epidemiologiska undersökningar. I ljuset av informationen som samlats från dessa källor övervägs läkemedlets balans mellan fördelar och nackdelar på befolkningsnivå.

Anmälningar år 2014

År 2014 mottog Fimea 1 847 anmälningar om läkemedelsbiverkningar, exklusive vaccineringsbiverkningar. Under samma period var läkemedelsförbrukningen uppskattad utifrån partiförsäljningen ungefär 9,6 miljoner dygnsdoser varje dag under året.

Omkring 62 % av anmälningarna om misstänkta biverkningar gjordes av läkare, 10 % av apotekspersonal, 9 % av hälsovårdare eller sjukskötare och 19 % av läkemedelsanvändare. Antalet misstänkta verksamma ämnen var sammanlagt 492. Beträffande 92 % av dessa mottogs högst tio anmälningar och beträffande 67 % högst tre anmälningar.

Antalet misstänkta biverkningar var totalt 6 540. I en anmälan rapporterades alltså i genomsnitt om 3,5 biverkningar, även om det förekom stora variationer i mängden. I 78 % av anmälningarna hade minst en av de beskrivna biverkningarna klassificerats som allvarlig. De flesta anmälningarna handlade om allmänna symtom, symtom på administreringsstället och biverkningar riktade till nervsystemet.

Det största antalet anmälningar gällde psykosläkemedel (klozapin och olanzapin) samt cancerläkemedel och immunsuppressiva läkemedel (bl.a. rituximab, bevacizumab, capecitabin, fingolimod, infliximab och etanercept). Vidare mottogs över 20 anmälningar om enskilda läkemedel gällande levonorgestrelspiral, osteoporosläkemedlet denosumab, levodopa-carbidopapreparat som administreras i tarmen, antikoagulanten rivaroxaban, pregabalin som används för behandling av neuropatisk smärta, epilepsi och ångeststörning, buprenorfin och naloxon som används för substitutionsbehandling, röntgenkontrastmedlet iomeprol och antibiotikan levofloxacin (tabell 1).

Läkemedelsämnen som förekom oftast i anmälningar om misstänkta läkemedelsbiverkningar 2014.

Av alla anmälningar var 19 % konsumentanmälningar jämfört med 14 % året innan. De flesta konsumentanmälningarna gällde läkemedel som även i övrigt var föremål för de flesta anmälningarna: fingolimod 15, pregabalin 14 och levonorgestrelspiral 13 anmälningar. Efter dessa var de vanligaste terapiområdena i konsumentanmälningarna osteoporosläkemedel (16 anmälningar) och biologiska läkemedel som används för behandling av ledgångsreumatism och inflammatoriska tarmsjukdomar (12 anmälningar). Inga nya signaler steg fram från dessa.

Cancerläkemedel och immunsuppressiva läkemedel

Rituximab (Mabthera, 37 anmälningar) används för behandling av vissa lymfom och leukemier samt av ledgångsreumatism och polyangit, och den är förenad med ökad risk för allvarliga infektioner, hjärtbesvär och förändringar i blodbilden. I 14 anmälningar var indikationen ledgångsreuma, i tio lymfom eller leukemi och i sex vaskulit eller polyangit. Av anmälningarna gällde 19 patienter som hade en infektion, ofta även leukopeni eller neutropeni och andra biverkningar. Hos två patienter konstaterades progressiv multifokal leukoencefalopati (PML).

Bevacizumab (Avastin, 33 anmälningar) är en antikropp mot vaskulär endotelial tillväxtfaktor för behandling av olika typer av cancer. I anmälningarna beskrevs oftast problem i anslutning till den grundläggande sjukdomens framskridande och biverkningar som riktade sig till magtarmkanalen, exempelvis perforeringar eller fistlar. Höjt blodtryck beskrevs i nio anmälningar.

Kapecitabin (Xeloda och generiska preparat, 21 anmälningar) används till exempel för behandling av tjock- och ändtarmscancer, magcancer och bröstcancer. I anmälningarna nämndes oftast neutropeniska blodbildsförändringar och svåra infektioner.

Fingolimod (Gilenya, 41 anmälningar) är ett oralt doserat läkemedel för behandling av MS-sjukdom. Det påverkar omfördelningen av lymfocyter från lymfkörtlarna genom att minska deras infiltrering i det centrala nervsystemet. Inledningen av behandlingen är förenad med en förbigående risk för bradyarytmi och användningen med bland annat risk för infektioner, höjda levervärden och makulasvullnad. I nio anmälningar nämndes höjda levervärden, i sex hjärtrytmstörningar och i tre makulasvullnad. 15 anmälningar kom direkt från läkemedelsanvändare och i dem beskrevs samma typ av biverkningar som i de övriga anmälningarna. Beträffande infliximab (Remicade och biosimilarer, 24 anmälningar) och etanercept (Enbrel, 20 anmälningar) anmäldes bland annat infektioner.

Psykosläkemedel

Klozapin (bl.a. Leponex, Froidir, 60 anmälningar) förutsätter regelbunden uppföljning av antalet vita blodkroppar på grund av risk för agranulocytos. I 35 av anmälningarna beskrevs agranulocytos eller leukopeni/neutropeni, i de flesta fall även andra symtom och infektioner.

Av de 36 anmälningarna över olanzapin gällde 30 den långverkande injektionsformen (Zypadhera). I 13 av dem beskrevs typiska symtom för syndrom efter injektion, exempelvis förvirring, sömnighet, extrapyramidala symtom och delirium.

Övriga läkemedel

De flesta av de 57 anmälningarna om levonorgestrelspiralen Mirena gällde graviditetsfall, komplikationer eller blödningar i samband med insättning eller avlägsnande av spiralen. Av anmälningarna kom 13 direkt från konsumenterna och de beskrev till största delen ovannämnda biverkningar.

Denosumab (40 anmälningar) används inte bara för behandling av osteoporos (Prolia) utan också för förebyggande av patologiska benbrott hos patienter med metastaser i skelettet (Xgeva). Den oftast anmälda biverkningen var osteonekros i käkbenet, till största delen i den andra indikationen.

Indikationerna för pregabalin (Lyrica, 32 anmälningar) är neuropatisk smärta, epilepsi och generell ångeststörning. Nästan hälften av anmälningarna, det vill säga 14, gjordes av konsumenter. De flesta beskrivningarna handlade om svindel och balansstörningar samt psykiska symtom, exempelvis förvirring och ångest. I sex anmälningar förekom självmordstankar och suicidalitet.

I de 35 anmälningarna gällande enteralt administrerat levodopa-carbidopapreparat (Duodopa), som används för behandling av långt framskriden Parkinsons sjukdom, beskrevs många olika biverkningar, bland annat problem i samband med administreringssättet och komplikationer i anknytning till sjukdomens framskridande.

I 35 anmälningar gällande hämmaren av den direkta koagulationsfaktorn X rivaroxaban (Xarelto) beskrevs i allmänhet blödningskomplikationer och ventromboser. Även några avvikelser i levervärdena förekom.

Buprenorfin (Subutex) och buprenorfin-naloxon (Suboxone) används för substitutionsbehandling av opioidberoende. I fjol inkom anmälningar inom ramen för en marknadsföringsundersökning. Patienten hade i 27 fall använt Suboxone och i 25 av dessa hade även Subutex använts. I ett av fallen hade patienten endast använt Subutex. På grund av undersökningens karaktär gav anmälningarna mer information om C-hepatit som hänför sig till opioidberoende och problem med läkemedelsmissbruk.

Beträffande kontrastmedlet jomeprol (Iomeron, 24 anmälningar) rapporterades reaktioner i samband med administreringen av kontrastmedlet. Dessa varierade från lindrigt illamående och urtikaria till en anafylaktisk reaktion. Nio av anmälningarna hade gjorts av röntgenskötare, de övriga av läkare.

Beträffande fluorokinolonantiobiotikan levofloxacin (bl.a. Tavanic) gjordes 20 anmälningar som till största delen handlade om biverkningar på senor, särskilt inflammation och bristning i akillessenan. Konsumenter lämnade in sju anmälningar som utöver biverkningar i senorna beskrev bland annat sömnlöshet, hjärtklappning, trötthet och en inflammation i bukspottskörteln.

Tiina Karonen

Tiina Karonen

Med.dr
Överläkare, Fimea