Publicerad i nummer 4/2016

Utvecklingen av särläkemedel stöds i Europa

©Tommi Koskela
©Tommi Koskela

Syftet med lagstiftningen om särläkemedel i Europa är att bidra till utvecklingen av nya särläkemedel. Europeiska kommissionen har beviljat över 1 500 preparat särläkemedelsstatus under åren 2000–2015. Mer än 100 preparat har fått försäljningstillstånd som särläkemedel.

Förordningen om särläkemedel trädde i kraft inom EU i april 2000 [Regulation (EC) No. 141/2000). I enlighet med förordningen beviljar Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) på ansökan särläkemedelsstatus (Orphan Drug Designation) för preparat som används för att utveckla läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar. Ansökningarna bedöms av kommittén för särläkemedel (COMP, Committee for Orphan Medicinal Products).

Det är fråga om en sällsynt sjukdom inom EU-området då sjukdomen förekommer hos högst fem av 10 000 medborgare inom EU, sjukdomen är livshotande eller kroniskt funktions­nedsättande, och det ännu inte finns någon bra behandlingsform. Det finns uppskattningsvis 5 000–8 000 olika sällsynta sjukdomar, som 6–8 procent av befolkningen har insjuknat i. Således finns det 27–36 miljoner människor som insjuknat i sällsynta sjukdomar inom EU-området.

Det finns en stor mångfald av sällsynta sjukdomar. Symtomen kan framträda redan hos nyfödda eller i tidig barndom, såsom vid cystisk fibros (Lukkarinen, i detta nummer). Som sällsynta sjukdomar som framträder i vuxen ålder betraktas bland annat många sällsynta cancersjukdomar. Tabell 1 innehåller exempel på läkemedel, för vilka det beviljats tillstånd för försäljning som särläkemedel.

Tabell 1. Preparat som fått försäljningstillstånd som särläkemedel inom EU-området fr.o.m. år 2011. Källa: www.ema.europe.eu. Preparat som utmärkts med en asterisk (*) finns till salu i Finland (situationen enligt Fimeas läkemedelssöktjänst 4.10.2016).

Det har funnits knapphändigt med läkemedel tillgängliga för sällsynta sjukdomar. Syftet med EU:s lagstiftning för särläkemedel är att främja läkemedelsutvecklingen på många sätt. Över 100 preparat har fått försäljningstillstånd med särläkemedelsstatus inom EU-området under åren 2000–2015.

Utvecklingen av särläkemedel görs lockande

Människor som insjuknat i sällsynta sjukdomar har rätt att få vård på samma nivå som andra patienter för sin sjukdom. Utvecklandet av särläkemedel intresserar inte nödvändigtvis läkemedelsföretagen, eftersom det i en normal marknadssituation kan vara svårt att täcka utvecklings- och marknadsföringskostnaderna med intäkterna av läkemedelsbehandlingar av sällsynta sjukdomar.

Syftet med EU:s lagstiftning om särläkemedel är att underlätta forskningen och utvecklingen av läkemedel samt att påverka marknadsförhållandena så att det blir lockande att utveckla särläkemedel. Det är avgiftsfritt att ansöka om särläkemedelsstatus, och statusen kan ansökas om i vilket skede av läkemedelsutvecklingen som helst. Sökanden kan vara antingen ett företag eller en enskild person.

För läkemedelspreparat som erhållit särläkemedelsstatus erbjuds vetenskaplig och adminis­trativ rådgivning och lättnader i försäljningstillstånds- och övriga läkemedelstillsyns­avgifter. Särskild då det gäller små och medelstora aktörer är rabatterna betydliga. Efter att försäljnings­tillstånd beviljas garanteras särläkemedlet dessutom ett tio år långt skydd mot generiska preparat för behandlingen av den aktuella sällsynta sjukdomen.

Särläkemedelsstatus ska ansökas hos särläkemedelskommittén

Ansökningar om särläkemedelstatus behandlas på särläkemedelskommitténs möten. Särläke­medelskommittén består av en ordförande, en representant för vart och ett av de 28 EU-medlems­länderna, tre representanter för patientorganisationer, tre representanter som rekommenderats av EMA och en representant från Norge respektive Island. När beslut fattas ska två tredjedelar av de röstberättigade ledamöterna vara närvarande.

Särläkemedelsstatus förutsätter att sjukdomen eller tillståndet uppfyller villkoren för en sällsynt sjukdom. Den som ansöker om särläkemedelsstatus ska ange sjukdomens förekomst (≤ 5/10 000/år). Sökanden ska vidare på ett behörigt sätt motivera läkemedlets användbarhet i den föreslagna indikationen. Om det redan existerar en läkemedelsbehandling för sjukdomen ska det nya preparatet kunna erbjuda en väsentlig förbättring av behandlingens effekt, tolererbarhet eller användningsegenskaper.

För varje ansökan utses en egen utvärderare och EMAs koordinator. Vid den första behandlingsgången behandlas ansökan skriftligen och om den är godtagbar, avfattas ett skriftligt godkännande av ärendet. Om det kvarstår öppna frågor beträffande ansökan, vilka sökanden ska svara på, kan sökanden ombes att antingen svara på frågorna skriftligen eller att bli hörd på särläkemedelskommitténs följande möte. Efter hörandet fattas beslut om godkännande eller avslag. Sökanden kan även själv ta tillbaka sin ansökan under processen. Den egentliga särläkemedelsstatusen beviljas av Europeiska kommissionen.

Fram till år 2016 har sammanlagt 2 385 ansökningar inlämnats till COMP för bedömning. Europeiska kommissionen har beviljat 1 596 av dessa status som särläkemedel. Antalet ansökningar har stigit stadigt under de senaste åren, under toppåret 2014 behandlades över 300 ansökningar. Ifjol var antalet ansökningar 258.

Under åren 2000–2015 har COMP rekommenderat att särläkemedelsstatus beviljas sammanlagt 1 607 preparat (figur 1). Över en tredjedel av de tillstyrkta ansökningarna gällde olika cancersjukdomar.

Figur 1. Särläkemedelsstatus som särläkemedelskommittén (COMP) rekommenderat åren 2000–2015 per terapiområde (n = 1 607).

Särskilda egenskaper vid bedömningen av ansökningar om försäljningstillstånd för särläkemedel

I undersökningar som har siktet inställt på försäljningstillstånd för särläkemedel stöter man på problem i anslutning till undersökning av små populationer. I många sällsynta sjukdomars fall är antalet patienter i Europa eller globalt så litet att det är nästan omöjligt att få med flera hundra patienter i undersökningarna. Det kan även visa sig vara svårt att genomföra läkemedels­prövningar på ett standardiserat sätt med iakttagande av god forskningssed i många center som behandlar bara ett fåtal patienter.

EMA har upprättat riktlinjer som redogör för betraktelsesätten för att få så tillförlitlig information som möjligt när man undersöker små populationer (Guideline on clinical trials in small populations CHMP/EWP/83561/2005).

I EMAs vetenskapliga rådgivning får sökanden svar på sina frågor om planerade läkemedels­undersökningar. Det är särskilt viktigt att sökanden i ett tidigt skede beaktar om det redan finns behandlingar av sjukdomen i fråga. Önskvärt är också att man vid den vetenskapliga rådgivningen behandlar på vilket sätt sökanden kan påvisa en betydande fördel (significant benefit) jämfört med godkända preparat i samma indikation efter att försäljningstillstånd beviljats.

I bedömningen av ansökningar om försäljningstillstånd för särläkemedel iakttas samma principer som i fråga om andra läkemedel. Ansökningar om försäljningstillstånd för sällsynta läkemedel bedöms alltid genom det centraliserade förfarandet, dvs. det koordineras av EMA inom hela EU-området. Utvärderarna är experter hos de nationella läkemedelsmyndigheterna i EU-länderna.

Försäljningstillstånd kan också beviljas villkorligt. Det innebär att innehavaren av försäljningstillstånd även efter att försäljningstillstånd beviljats bör lämna in närmare information om preparatets effekt och säkerhet.

Särläkemedelstatusen bedöms alltid på nytt efter att försäljningstillstånd beviljats

Om det inte finns någon effektiv, godtagbar behandlingsform för den sjukdom eller det tillstånd som behandlas (oftast ett preparat med försäljningstillstånd), bevarar läkemedlet i allmänhet sin status som särläkemedel efter att försäljningstillstånd beviljats. Om det däremot redan finns en effektiv, godtagbar behandlingsform för den sjukdom eller det tillstånd som behandlas, är villkoret för att särläkemedelsstatusen ska bevaras att det nya läkemedlet medför en betydande fördel (significant benefit) jämfört med de preparat som godkänts för samma indikation.

Denna betydande fördel kan vara antingen en kliniskt betydande nytta (effektfördel eller säkerhetsfördel) eller en avsevärd förbättring i vården av patienten. Majoriteten, dvs. ungefär 75 procent av de läkemedel som hittills har bevarat sin status som särläkemedel har utvecklats för en sjukdom, för vilken det inte tidigare har funnits någon godtagbar behandlingsform.

Det behövs nya läkemedelsbehandlingar för sällsynta sjukdomar

Utvecklingen av sällsynta läkemedel har blivit betydligt livligare under de senaste åren. Likväl har endast en begränsad mängd läkemedelspreparat fått försäljningstillstånd för behandlingen av sällsynta sjukdomar.

Under åren 2000–2015 har 114 preparat bevarat sin status som särläkemedel efter att försäljningstillstånd beviljats för sammanlagt 94 olika sjukdomar eller tillstånd. Cirka 40 procent av dem har godkänts för behandlingen av olika cancersjukdomar (figur 2).

Figur 2. Särläkemedelsstatus som Europeiska kommissionen fastställt åren 2000–2015 per terapiområde efter att försäljningstillstånd beviljats (n = 114).

Mer erfarenhet av cancerns biologi har påskyndat utvecklingen av läkemedelsbehandlingar för t.ex. multipelt myelom. Således har fem olika preparat fått eller kommer att få försäljningstillstånd för behandlingen av multipelt myelom under de senaste året (panobinostat, carfilzomib, elotuzumab, daratumumab, ixazomib).

Prognosen för patienter med multipelt myelom har förbättrats tack vare nya behandlingar och nya läkemedel inom det kliniska arbetet förbättrar prognosen ytterligare. Då andelen diagnoser emellertid ökar i och med att befolkningen blir allt äldre, och det i fråga om sjukdomens prognos kan uppstå en situation där dess förekomst om några år kan vara > 5/1 000 patienter/år, fyller sjukdomen inte längre kriterierna för en sällsynt sjukdom.

Det finns tusentals sällsynta sjukdomar. Läkemedelsutvecklingen har för egen del vidgat vår förståelse för orsakerna till dem och om sjukdomsgången. Det skulle vara önskvärt att ens en del av de preparat som är föremål för forskning skulle leda till ett effektivt läkemedel, gärna för en sjukdom som det för tillfället inte finns någon behandlingsform för.

Karri Penttilä

Karri Penttilä

Karri Penttilä
Med dr., specialistläkare i invärtesmedicin och klinisk hematologi
Överläkare, Fimea
Medlem i kommittén för särläkemedel (COMP)