Antibiotikaresistens är en gemensam utmaning för oss alla

Världshälsoorganisationen WHO har redan i åratal varnat för antibiotikaresistens som ett växande hälsohot i världen. Den pågående pandemin har påmint oss alla om hur det är att leva med en smittsam sjukdom för vilken det inte har funnits någon botande läkemedelsbehandling eller förebyggande vaccin. Hotet om antibiotikaresistens känns nu betydligt verkligare än tidigare.  

Under detta år förbereder Europeiska kommissionen, Europeiska läkemedelsmyndigheten och det europeiska nätverket av läkemedelsmyndigheter läkemedelsstrategier för den kommande femårsperioden. Internationella hälsohot, beredskapen inför dem och tryggandet av läkemedlens tillgänglighet har blivit centrala diskussionsteman. Bekämpningen av antibiotikaresistens och frågor om tillgången till antibiotika är viktiga aspekter i den här diskussionen. Utöver en strategisk diskussion och gemensamma målsättningar har vi ett akut behov av praktiska åtgärder och även ekonomiska satsningar. 

I fråga om läkemedelsbehandling av djur har vi gjort framsteg i bekämpningen av antibiotikaresistens, men det finns fortfarande mycket att göra inom både human- och veterinärmedicinen. Utmaningen är gemensam och global. 

Läkemedelsmyndigheten, liksom olika aktörer inom läkemedelsbranschen och samhället, har sin egen roll när det gäller att hitta lösningar. Vi måste fundera på hur vi kan bibehålla förmånliga och gamla smalspektriga antibiotika på marknaden för behandling både av människor och djur. Samtidigt bör vi stöda forskningen och produktutvecklingen så att vi kan få tillgång till nya antibiotika med nya verkningsmekanismer. Nya innovationer för att kontrollera infektionssjukdomar vore också värdefulla. 

Utan ett brett urval av metoder och globalt samarbete kan läget beträffande tillgången till antibiotika bli kritiskt redan under de kommande åren. När antibiotikaresistensen ökar kan vår hälsovård återgå till en tid när antibiotika ännu inte hade upptäckts. Då kan också vanliga infektioner bli ödesdigra för patienterna. Inte vill vi ju att resistenshotet ska avancera till en läkemedelskris.

När läkemedelsavfall, i synnerhet av antibiotika, hamnar i omgivningen från produktions- och tillverkningskedjan eller till följd av läkemedelsanvändning, är det ett problem som kräver såväl samarbete som extra resurser. Den globala läkemedelsbranschen medför egna utmaningar också ur miljöperspektiv. Under den senaste tiden har inga antibiotika med ny verkningsmekanism utvecklats eller introducerats på marknaden, och produktionen av många gamla förmånliga preparat har flyttat till länder utanför EU med lägre produktionskostnader, särskilt till Indien och Kina. 

Eftersom en alltför stor koncentration av produktionen utanför EU försämrar vår försörjningsberedskap har också frågan väckts om huruvida läkemedelsproduktionen kan återföras till EU-området. Samtidigt skulle det också bli lättare att beakta miljöaspekten. Är vi beredda att betala mer för tillverkning i samklang med en hållbar utveckling? 

Norden, Finland medräknat, har varit föregångare ifråga om både måttligare användning av antibiotika och miljöaspekter på läkemedelsavfall. Föregångare behövs i synnerhet när det finns ett behov av förändring.

I början av 2000-talet gav nya pandemihot upphov till rörelsen One Health. One Health utgår från tanken att människans och djurens hälsa står i samband med dels varandra och dels miljön. One Health samlar forskare och experter från olika områden till samarbete kring en gemensam global hälsa.

Gemensam hälsa innebär inte bara hotbilder, utan också gemensamt välmående – för människor, djur och natur.