Möjlighet till ytterligare besparingar i läkemedelsutbytet

Även om man genom referensprissystemet för läkemedel och genom läkemedelsutbyte redan har uppnått miljardbesparingar i läkemedelskostnaderna, finns det fortfarande sparpotential i utbytessystemet.

I Finland finns bestämmelser om detaljförsäljningspriser på läkemedelspreparat och om rabatter på dem i Statsrådets förordning om läkemedelstaxa (713/2013). Priserna regleras också genom att fastställa ett skäligt partipris för läkemedlet, vilket är en förutsättning för att komma med i ersättningssystemet. 

Centrala metoder för att hantera kostnaderna för receptbelagda läkemedel inom öppenvården är dessutom läkemedelsutbytet som togs i bruk 2003 och referensprissystemet som togs i bruk 2009. 

Referensprissystemet för läkemedel och läkemedelsutbytet hjälper till att kontrollera samhällets och läkemedelsanvändarnas kostnader i anslutning till läkemedel. De främjar också priskonkurrensen för läkemedel. Det finns varierande uppskattningar av de samhälleliga besparingar som uppnåtts med hjälp av dem, men man har uppskattat att besparingen för närvarande redan är drygt en miljard euro. Den priskonkurrens som systemen har åstadkommit har medfört ytterligare besparingar, och som mest har priserna på enskilda läkemedel sjunkit med över 90 procent. 

Den priskonkurrens som systemen har åstadkommit har medfört ytterligare besparingar, och som mest har priserna på enskilda läkemedel sjunkit med över 90 procent.

Fimea följer upp systemens funktion och deras sparpotential i fråga om både samhällets och patientens kostnader. Bedömningen grundar sig på FPA:s statistik som innehåller apotekens läkemedelsleveranser som ersätts från sjukförsäkringen. Materialet innehåller läkemedelsexpedieringar som gjorts innan den årliga initialsjälvrisken har uppfyllts, men inte sådana läkemedelsexpedieringar för vilka ersättning har betalats först i efterhand på basis av en separat ansökan.

Läkemedelsutbytet har fortfarande en sparpotential på tiotals miljoner

Enligt statistiken för 2021–2023 finns det fortfarande en årlig skillnad i läkemedelskostnaderna på nästan 50 miljoner euro när man jämför de expedierade läkemedelspreparaten med de billigaste utbytbara preparaten vid tidpunkten för expedieringen (bild 1). Situationen har varit densamma i flera år. Den största skillnaden finns bland de läkemedel som omfattas av referensprissystemet. 

Om alla läkemedelspreparat för vilka läkemedelsutbyte inte har förbjudits hade bytts ut mot det förmånligaste tillgängliga preparatet, skulle alla dessa utbyten årligen ha gett en total besparing på upp till 20 miljoner euro i läkemedelskostnaderna (bild 1, orsakerna 1 och 4 till att läkemedelsutbytet har förbigåtts sammanlagt). Detta omfattar också situationer där läkemedelsutbytet har gjorts med ett referensprissatt preparat, men det skulle ha funnits preparat på marknaden som var förmånligare än referenspriset. 

I situationer där läkemedelsförskrivaren har förbjudit läkemedelsutbyte var skillnaden mellan totalkostnaderna för det expedierade och det förmånligaste preparatet 14 miljoner euro och i situationer där patienten själv har förbjudit läkemedelsutbytet 10 miljoner euro 2023. Om läkaren förbjuder utbytet av ett läkemedel ska det finnas en medicinsk eller terapeutisk grund för förbudet som ska antecknas i journalhandlingarna. Om patienten förbjuder läkemedelsutbytet betalar hen själv skillnaden mellan läkemedlets inköpspris och det fastställda referenspriset. 

När man endast granskar skillnaden mellan läkemedlets inköpspris och det referenspris som fastställts för det, är skillnaden i de sammanlagda kostnaderna klart mindre (bild 2), cirka 25 miljoner euro. Den största skillnaden i kostnaderna är i situationer där den läkare som förskrivit läkemedlet har förbjudit läkemedelsutbyte med receptanteckning på terapeutiska grunder (cirka 13 miljoner euro). Den näst största skillnaden i kostnaderna är i situationer där patienten själv har förbjudit utbytet, dvs. kostnaden har orsakats läkemedelsanvändaren själv (cirka 8–9 miljoner euro).

Det finns flera praktiska orsaker till att läkemedelsutbytet förbigås 

De ovan beskrivna teoretiska maximala besparingarna kan inte nödvändigtvis uppnås i praktiken. Det finns flera orsaker till detta. 

Om kunden på apoteket köper ett referensprissatt preparat, dvs. priset för ett förskrivet läkemedelspreparat ligger inom ett så kallat referensprisrör, behöver preparatet enligt bestämmelserna inte bytas ut mot ett förmånligare preparat än referenspriset, även om ett sådant finns att tillgå. Å andra sidan behöver läkemedlet inte bytas ut mot ett eventuellt ännu förmånligare preparat än referenspriset i fråga.

Även i dessa situationer ska apoteket dock alltid ge kunden prisrådgivning, dvs. informera om det läkemedelspreparat som de facto är billigast vid tidpunkten för expedieringen i enlighet med läkemedelslagen (395/1987). Kunden kan ändå hellre hålla sig till det förskrivna preparatet, eftersom bytet till ett ännu förmånligare preparat inte har någon stor inverkan på den självriskandel som kunden betalar.

Apoteket har inte heller nödvändigtvis genast tillgång till det förmånligaste läkemedelspreparatet. Då ska apoteket beställa det separat åt kunden, vilket orsakar fördröjning i expedieringen. Det är förståeligt att kunden i dessa situationer väljer ett preparat som kan fås genast på apoteket. 

Hållningen av preparat i apotekets lager kan påverkas till exempel av leveranssäkerheten samt de ekonomiska risker som påverkar lagerhanteringen till följd av praxis för ersättning av preparat som föråldras. En del av de preparat som föråldrats under lagringen kompenseras till apoteket, men till exempel flera läkemedel som förvaras i kallt tillstånd kompenseras inte alls. Av dessa kan dyra biologiska läkemedel, vars läkemedelsutbyte nyligen har inletts, vara särskilt besvärliga. Läkemedlet har alltså inte nödvändigtvis bytts ut till det billigaste, helt enkelt därför att preparatet i fråga inte finns tillgängligt i apotekets eget lager.

Orsaken till att man avhåller sig från utbytet kan också vara skillnader i preparatens hjälpämnen och andra egenskaper som är betydelsefulla för en enskild läkemedelsanvändare. Dessa kan vara till exempel laktosfrihet, brytskåra, storlek som underlättar sväljningen, beläggning, formgivning, färg, läkemedelsförpackningens användarvänlighet och förtroende för tillverkaren. Möjligheten att använda läkemedel enligt egna preferenser kan stöda en lyckad läkemedelsbehandling av patienten och patientens engagemang i behandlingen.

Störningar i tillgången till läkemedel medför ytterligare utmaningar för läkemedelsutbytet

Störningarna i tillgången till läkemedel har ökat under de senaste åren och är ofta globala. År 2023 mottog Fimea sammanlagt 2 849 anmälningar om störningar i tillgången till läkemedel från läkemedelsföretag. 

Ökningen av störningar i tillgången återspeglas också i läkemedelskostnaderna. Till exempel orsakade det att läkemedlet inte byttes ut på grund av problem med tillgången till ett förmånligare läkemedelspreparat år 2023 mångdubbelt fler kostnader än åren 2022 och 2021 (bild 1, orsakerna 6 och 9 till att läkemedelsutbytet förbigåtts; bild 2, orsakerna 4 och 7 till att läkemedelsutbytet förbigåtts). 

Utvecklingen av systemen kunde medföra ytterligare besparingar

Även om ökningen av läkemedelskostnaderna har kunnat dämpas med hjälp av läkemedelsutbyte och referensprissystemet, medför dessa system inte alltid största möjliga kostnadsbesparingar. 

Apoteket har en skyldighet att informera kunden om det för tillfället förmånligaste läkemedelspreparatet, men kundens ekonomiska incitament att byta ut läkemedlet mot ett ännu förmånligare preparat än det fastställda referenspriset är i allmänhet små. Vid expediering av läkemedel riktas valet vanligtvis till preparat som finns i apotekets lager vid köptillfället, om inte kunden separat begär att det förmånligaste preparatet beställs, vilket leder till fördröjning i expedieringen. 

Apoteken har inte nödvändigtvis särskilda grunder eller incitament för att hålla de förmånligaste preparaten för varje läkemedelsgrupp i sitt lager, särskilt eftersom priserna på preparaten kan variera snabbt i cykler på upp till två veckor. Dessutom medför de ständigt ökande problemen med tillgången till läkemedel ytterligare utmaningar för utbytesmöjligheterna.

I Finland förnyas som bäst läkemedelsförsörjningen som helhet, som omfattar en utredning av behovet av att utveckla styrningen och finansieringen av läkemedelsförsörjningen samt det nuvarande referensprissystemet. Läkemedelskostnaderna verkar fortfarande ha en sparpotential som kan uppnås genom att effektivera de befintliga systemen.